Feber och inställda planer

Den mänskliga kroppen är väldigt fascinerande, på många olika vis. Som sjukgymnast är man mer insatt på det ämnet, i alla fall när det gäller rörelseapparaten, mer än någon annan. Nästan oberoende på stress- och utsatthetsnivå kan kroppen stå emot allt detta och hålla sig kry, men nåde den som får för sig att slappna av för ens en sekund. Då är det som om immunförsvaret ser sin enda chans till semester och tar den innan det är för sent. Det bestämde min kropp att det var dags för igår kväll, och vek ner sig för någon bacillusk som hållits under uppsyn ett tag. Nu får den härja fritt i kroppen och jag spenderar helgen i ett horisontellt läge med varmt att dricka, alvedon och The Middle. Bra jävla serie, och tröst i en situation som denna.

Ikväll är det dags för den sjuhelvetes klassfesten vi styrde upp. Hoppas det blir bra med röj så jag får något fyllesamtal åtminstone. Nåväl... Nästa gång. 

Man ska aldrig bli glad för något, som att man äntligen kan börja träna igen. Då kommer verkligheten och tar ner en på jorden... I form av en ren jävla käftsmäll.