Rehabstart och prognos

En sån dag. Jag är äntligen ortosfri, går inte att beskriva lättnaden över detta. Kryckorna består ett tag, lät inte som om två veckor riktigt skulle räcka för att bli av med dem heller. Hm. Bara att gilla läget. Kära blivande sjukgymnaster som läser detta; jag får inte halta, jag ska rulla hela foten genom hela steget och inte fuska. Litar inte riktigt på att jag är lika noggrann som er med detta...

Idag skulle man väl kunna säga är dag 1 på denna härliga (läs: mardröms-) resa. Fick först träffa en stackars AT-läkare som verkade mest virrig och bortkommen. Sedan kom första mötet med min sjukgymnast, fick ett bra intryck. Hon var mycket noga med att poängtera att det kan gå åt helvete igen, om jag blir för ivrig. Ortosen byttes ut mot kilklackar som jag ska ha nu i tre månader. Känns just nu som en otroligt lång tid, hoppas verkligen att det blir sommar fort. Ska också räkna med att det nog kommer ta lika lång tid till dess att jag går som vanligt igen. Gäller bara att inte vara för ivrig och ambitiös i början, utan att försöka hålla mig till det program jag fått. Nu är det verkligen att bita ihop, eller som man så fint och perfekt beskrivande uttrycker sig i mitt andra hem; Augen zu und durch...

Imorgon väntar ett stycke Triple Jump, det vill säga den praktiska examinationen i ryggkursen. Första examinationen jag inte är nervös inför. Skumt.

Två veckor till praktik, SWEET! Reumatologen, här kommer jag.