En familj och ett farväl

Har spenderat större delen av helgen tillsammans med hela familjen, vilket är mycket ovanligt. Är dock en mycket fin och uppskattad ovanlighet. Anledningen till detta är däremot av den sorgligare arten. För två veckor sedan gick farmor bort och familjen samlades till hennes begravning. Usch och blä. Lite väl många lyckliga minnen kom rusande tillbaka och skar långa revor i hjärtat. Uppförsbacken känns helt klart brantare nu, men inte ens en enorm mur skulle klara att sänka mig nu, behöver bara lite mer motivation

Överskattade min egen förmåga rätt rejält idag genom att gå hem från IKSU. Hälften hade verkligen räckt, men hade inte tålamodet att vänta en halvtimme på bussen från Ålid C. Nåväl, här sitter jag nu med en otroligt smärtande fot och riktigt slitna händer. Nu är det verkligen på sin tid att jag blir av med ortosfanskapet, trycket den har på hälen är allt annat än behagligt.

Såhär ser det ut när man sytt ihop skiten.

Efter att ha övat praktiskt i skolan i några timmar avslutades dagen på gymmet. Bra skit! Där underskattade jag mig själv istället. Kroppen kändes riktigt pigg. Kanske kommer klara mig från nakenspringningen...