Under min en och en halv timmes långa powerwalk på förmiddagen försökte jag under tiden att hitta ord att förklara känslan av att kunna gå normalt. Men, jag är oförmögen att beskriva denna eufori. Nog för att jag inte kan gå normalt utan skor och inlägg än, men det är ett ENORMT steg framåt. Jag verkar ha fått tillbaka tillräckligt med styrka för att kunna trycka upp foten i steget, och det är en lättnad. Nog för att det fortfarande gör enormt ont, det sliter, drar och stramar i varje steg, men det är enkelt att helt enkelt skita i när man efter drygt tre månaders otålighet KAN GÅ.
Jag passar även på att be om ursäkt till alla er som frågat när nästa uppdatering kommer på bloggen. Har knappt varit hemma mer än för att äta och sova de senaste veckorna. Dagarna är fyllda av praktik, träning och lite mer träning. Men, återigen, tackar jag allra ödmjukast för de otroligt fina kommentarer ni ger mig. Ska försöka bättra mig på skrivfronten.
Nåväl. Två veckor kvar på praktiken, helt galet. Tiden går otroligt fort, våren är här och formen blir bara bättre och bättre. Jag klagar inte direkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar